Illustration: Linda Nyman

Mal

Silurus glanis

Sårbar (VU)

Utbredningskarta mal
Utbredningskarta mal

Utbredning och ekologi

Naturliga bestånd av mal förekommer i Båven, Emån och Helge å i Småland och norra Skåne. Arten är återintroducerad med gott resultat i de nedre delarna av Helge å. Mal är en sydlig art. Lyckad reproduktion sker bara under år med varma somrar, men eftersom malen kan bli uppemot 80 år gammal behöver reproduktionen inte lyckas varje år. Den förekommer i stora, låglänta åar med en naturlig flodmiljö samt i sjöar. Malen är nattaktiv och äter förutom fisk även grodor, kräftor, fåglar m.m. Dagtid håller sig malarna stilla på botten bakom ett stenblock eller en trädstam.

Hot och rödlistning

En stor del av minskningen kan förklaras av utsläpp av eutrofierande, syretärande och giftiga ämnen under 1900-talet. Decennier av vattenvårdsarbete gör att dessa hot i princip är undanröjda. I dagsläget utgörs hoten snarast av brist på lämpliga livsmiljöer till följd av reglering, utbyggnad för vattenkraft, kanalisering, invallning, torrläggningsföretag samt fysisk påverkan på strand- och bottenmiljöer. Arten fredades år 1994. Under 1900-talet har beståndet av mal minskat kraftigt. Arten har försvunnit från Mälaren och Hjälmaren samt från ett antal sjöar i Skåne och Blekinge. Sedan början av 2000-talet har utvecklingen vänt, och arten expanderar nu kraftigt i de vattensystem där det finns kvarvarande bestånd. Populationsutvecklingen bedöms över en period på 66 år, och även om arten ökar är beståndet idag fortfarande mycket mindre än det var på 1950-talet. Malen är långlivad och blir inte könsmogen förrän som tidigast vid 8−10 års ålder. Detta gör att antalet reproduktiva (könsmogna) individer fortfarande är lågt. Utifrån den historiska minskningen och en begränsad populationsstorlek (uppskattningsvis 1 000 reproduktiva individer) klassas malen som Sårbar (VU).

Åtgärder

Arbete pågår med att ta fram ett åtgärdsprogram för bevarande av mal. Tänkbara åtgärder är restaurering av förstörda livsmiljöer, skydd av lekplatser och primära uppväxtområden, borttagande av vandringshinder samt återintroduktion.

Kommentar

Artens långa generationstid gör att den förutspås vara rödlistad under lång tid framöver, även om såväl populationen som utbredningsområdet ökar för närvarande. Mal är dessutom en av ytterst få fiskarter som förekommer i så små antal att den kan rödlistas utifrån liten populationsstorlek. Malen är den största av våra sötvattensfiskar. En individ fångad i Båven i början av augusti 1870 var 3,6 m lång och vägde uppskattningsvis 180 kg.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Mikael Svensson

mikael.svensson@slu.se

070-6842714