Lunglav

Lobaria pulmonaria

Nära hotad (NT)

null
Foto: Michael Krikorev

Utbredning och ekologi

Utbredningskarta lunglav
Utbredningskarta lunglav

Lunglav förekommer sparsamt från Skåne upp till nordligaste Sverige. Lokalerna är dock ojämnt fördelade; de flesta finns i de nederbördsrika delarna i västra och sydvästra Sverige samt i Norrlands kust- och inland. Lokalt kan lunglaven vara riklig, men den förekommer nästan enbart i gamla skogar som inte har slutavverkats. Arten har sannolikt gått tillbaka kraftigt under den senaste 100-årsperioden. Den växer på stammar av olika lövträd, främst på halvöppna växtplatser med hög och jämn luftfuktighet. I södra och mellersta Sverige förekommer den mest på ädellövträd och asp i gläntor i bok- och ekskogar, kulturskapade öppna lövskogar (t.ex. ängen och betesmarker) och på gamla hamlade träd. Norr om Dalälven finns den på sälg, asp, rönn och inte sällan på klippor. Den är rikligast i sena successioner efter brand i skogar med riklig förekomst av äldre lövträd. Den förekommer även i bl.a. sumpskogar, bergbranter och vätar. 

Hot och rödlistning

Orsaken till tillbakagången beror på slutavverkningar av äldre skogar, en fortgående minskning av antalet gamla grova lövträd i betespräglade skogar och i kulturmarker samt en allmän förtätning av skogsbestånd med gamla lövträd. Lunglaven anses vara mycket känslig för luftföroreningar. På lång sikt kan det kraftiga betestrycket av sälg, asp och rönn från älg och rådjur begränsa lunglavens spridning. Arten är rödlistad på grund av att populationen har minskat och förmodas fortsätta att minska i framtiden. Den är dock fortfarande utbredd över nästan hela landet förutom på kalfjället.Foto: Michael Krikorev

Åtgärder

Enskilda träd med lunglav bör regelmässigt sparas. Rikliga förekomster bör skyddas med biotopskydd, frivilliga avsättningar eller reservat. Genom att skydda och utveckla skogsmiljöer med lunglav gynnas också andra sällsynta och rödlistade arter. Även i skyddade områden kan det ofta vara angeläget att utföra gallringar för att undvika igenväxning av t.ex. gran. Det kan också vara nödvändigt att stängsla in naturvårdsbrända områden för att undvika betning av lövträdsplantorna, om målsättningen är att få en lövbränna med ovan nämnda lövträd. 

Kommentar

Lunglaven är anslående och lätt att känna igen, och den förekommer ofta i gamla skogsbestånd, vilket gör den till en av våra allra främsta signalarter. Arten har fått sitt namn av den buckliga bålytan, som påminner om utseendet på lungvävnad.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Göran Thor

goran.thor@slu.se

018-672419