Knaggrocka

Raja clavata

Starkt hotad (EN)

Utbredning och ekologi

Knaggrocka är en marin art vars förekomst i Sverige är begränsad till Västerhavet. Den påträffas tillfälligt i Öresund. Större exemplar genomför tydliga säsongsmässiga vandringar, från kustnära områden under vår och sommar till djupare vatten under höst och vinter. Arten är nattaktiv och livnär sig på bottendjur, helst kräftdjur. En stor hane kan nå en längd över en meter, medan en stor hona kan bli 1,3 m från nos till stjärtspets. Så stora exemplar är extremt sällsynta idag.

Hot och rödlistning

Det största hotet mot knaggrocka är storskaligt fiske, främst i form av bottentrålning. Arten är möjlig att fånga i trålfisket redan vid ett - två års ålder, dvs. långt innan den blir könsmogen, och ytterst få individer når således könsmogen ålder. Yngre fiskar uppehåller sig mera kustnära, och det kan därför inte uteslutas att arten även missgynnats av eutrofiering och syrebrist i kusthavet. Knaggrocka är ett av många exempel på en broskfisk som minskat kraftigt i antal till följd av fiske. Rockor och hajar är generellt långlivade fiskar med sen könsmognad och låg reproduktionstakt (få avkommor). Dessa grupper är därför mer känsliga för överfiske. I början av 1900-talet var rockor vanliga i såväl Skagerrak som Kattegatt, men redan på 1930-talet började man se en minskning. Teknik- och materialutveckling efter andra världskriget revolutionerade utsjöfisket och bidrog till att många fiskbestånd fiskades ner kraftigt. Sedan mitten av 1990-talet kan en viss stabilisering av bestånden ses i Nordsjön. Trots detta bedöms det svenska beståndet åtminstone ha halverats sedan sent 1970-tal, och arten rödlistas därför som Starkt hotad (EN).

Åtgärder

Den allra viktigaste åtgärden är att begränsa antalet rockor som dör i fisket. Sedan 2004 är det förbjudet att fiska och landa knaggrocka fångad på svenskt vatten. Rockor fångas även som bifångst i trålfisket, och det är därför nödvändigt att i görligaste mån minimera bifångsterna.

Kommentar

Knaggrocka är en av många broskfiskar som är rödlistade i Sverige. Rockornas vingar utgörs av kraftigt förstorade bröstfenor. Hos könsmogna hanar är dessutom bukfenorna omvandlade till speciella parningsorgan.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Mikael Svensson

mikael.svensson@slu.se

070-6842714