Foto: Tomas Hallingbäck

Grov rävsvansmossa

Thamnobryum subserratum

Starkt hotad (EN)

Utbredning och ekologi

Grov rävsvansmossa har rapporterats från tre platser i Eksjö-Vimmerby-trakten i Småland och en i Västergötland (Boråstrakten). På en av de småländska platserna återupptäcktes arten år 2013. Arten är framför allt en sydostasiatisk mossa och är inte känd från övriga Norden. På en av sina fåtaliga nu kända växtplatser i Sverige växer arten på några av träd beskuggade stenblock helt nära en skogsbäck omgiven av äldre granskog.

Hot och rödlistning

Grov rävsvansmossa är en av de allra sällsyntaste mossorna i Sverige. Förekomsterna är ytterst individfattiga, vilket gör att risken att arten försvinner helt från Sverige är överhängande. Avverkning och utglesning av trädskikt samt dikning utgör hot då detta medför förändring av lokalklimatet. Arten tyckts ha försvunnit från en av sina fyra kända lokaler i landet, sannolikt på grund av slutavverkning av äldre skog där. Alla skogsskötselåtgärder eller andra exploateringar som kan påverka luftfuktigheten och markvattenförhållandena på eller i omedelbar närhet av växtplatserna utgör hot mot denna mossa. Ingrepp som innebär att stenblock och klippväggar exponeras utgör ett allvarligt hot. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (0–400). Utbredningsområdets storlek skattas till 4 km² och förekomstarean till 80 (4–320) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar varieteten i kategorin Starkt hotad (EN).

Åtgärder

Samtliga lokaler där arten förekommer bör skyddas tillsammans med väl tilltagna skyddszoner fria från produktionsinriktat skogsbruk. På lokalerna får inte ljus- och fuktighetsförhållanden ändras eller den skogliga kontinuiteten brytas. Ingrepp som stör marken eller påverkar lokalklimatet negativt, t.ex. dikning, måste helt undvikas.

Kommentar

Arten hör till ett mossläkte som alltid växer i fina biotoper. Möjligtvis är de två övriga arterna i släktet också hotade på sikt, och arten får därför representera hela släktet som behöver uppmärksammas. Arten påträffades av Robert Tolf redan i slutet av 1800-talet på några platser i Småland. Tolf kunde dock inte korrekt namnge arten. Hans insamlingar upptäcktes först på 2000-talet när en italiensk forskare undersökte ett mossherbarium i Finland. Vid ett återbesök på två av de fyra lokalerna återfanns arten på en av dessa, men där fanns bara några få exemplar.

Relaterade sidor och kontaktinformation

Kontaktperson

Niklas Lönell

niklas.lonell@slu.se

018-672424