Två märkliga fågelarter ”upptäckta” på tropiska öar

En egendomlig ”trädpiplärka” och en lika besynnerlig ”skogsärla” som förekommer på öar i Indonesien respektive Västafrika har ”upptäckts” med hjälp av genetiska metoder av en svensk-dansk forskargrupp i en studie ledd av Per Alström från SLU. Arterna har länge förbryllat forskarvärlden, men nu har de fått sin korrekta och helt oväntade plats i fåglarnas släktträd.

Resultaten publiceras i dag i tidskriften Royal Society Open Science, av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Köpenhamns universitet.

”Trädpiplärkan”, som egentligen heter madanga (Madanga ruficollis), finns bara på den lilla ön Buru i Indonesien och har tidigare ansetts höra hemma i en fågelfamilj som heter glasögonfåglar. Men de genetiska analyserna, som har utförts på två av de fyra kända museiexemplaren i världen, som insamlades på 1920-talet, avslöjar att den istället är en piplärka, nära släkt med vår svenska trädpiplärka. Detta är synnerligen anmärkningsvärt med tanke på att den i fjäderdräkten inte påminner om någon av världens drygt 40 piplärksarter, och att den så vitt känt tillbringar all sin tid i träd, där den klättrar omkring på grenar och stammar likt en nötväcka, medan alla andra piplärkor, inklusive vår svenska trädpiplärka, endast födosöker på marken.

Den likaledes dåligt kända ”skogsärlan”, sãotoméärla (Amaurocichla bocagii), finns endast på ön São Tomé i Guineabukten utanför Västafrika. Dess härstamning har länge varit omtvistad, men enligt den nya genetiska studien som baseras på analys av två av världens fem kända museiexemplar, insamlade i slutet av 1800-talet, är den en ärla, nära släkt med två av de afrikanska ärlearterna. Detta är mycket uppseendeväckande, eftersom den vare sig i kroppsform eller fjäderdräkt liknar någon annan ärla, och eftersom den till skillnad från alla andra ärlor förekommer i tät skog, där den födosöker både på marken och i träd.

– Det här är en av de mest spännande upptäckter jag har varit inblandad i, säger Per Alström. Ingen av oss i forskargruppen har hittills sett levande exemplar av de här arterna, men jag hoppas verkligen få möjliget att bedriva fältstudier framöver. Vi vet väldigt lite om dem idag.

Den dramatiska förändringen i utseende som dessa båda arter har genomgått har sannolikt utlösts av att deras respektive förfäder bosatt sig på trädklädda öar, där de anpassat sig till de helt nya levnadsförhållanden som rått där. För madangans del uppskattas detta ha skett för ca 4 miljoner år sedan, medan det för sãotoméärlans del beräknas ha inträffat för ca 3,3 millioner år sedan.

I studierna har forskarna jämfört arvsmassa från alla arter som dessa fåglar rimligen skulle kunna vara släkt med. Därtill har de gjort motsvarande morfologiska jämförelser, dvs. mätningar av vingar, stjärtfjädrar, näbbar etc.

Mer information
Professor Per Alström
Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
070-454 69 65, 018-67 25 75, per.alstrom@slu.se
http://www.slu.se/per-alstrom-research
http://www.researchgate.net/profile/Per_Alstroem

Artikeln
Per Alström, Knud A. Jønsson, Jon Fjeldså, Anders Ödeen, Per G. P. Ericson & Martin Irestedt. 2015. Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species. Royal Society Open Science. http://dx.doi.org/10.1098/rsos.140364